Lovecraft katt namn
Lättläst Lovecraft
Ordet ”lättläst” är inte något som vanligen brukar användas om skräckförfattaren H.P. Lovecrafts sätt att notera. Hans berättelser brukar ha många långa och komplicerade meningar med obskyra och gammaldags ord, svårförstådda dialekter, och naturligtvis hans många tungvrickande namn på fasansfulla utomjordiska gudar såsom Nyarlathotep och Cthulhu. Allt detta gör att det ibland kan vara svårt för att ta sig igenom hans historier även för dem som inte har någon typ av lässvårigheter annars. Därför blev jag något överraskad när jag vid mitt lokala biblioteks hylla för lättlästa böcker såg boken Skräcken i Dunwich och andra berättelser, publicerad av LL-förlaget och innehållandes fyra klassiska Lovecraft-historier bearbetade för att vara lättlästa.
De fyra berättelserna i boken är The Dunwich Horror, The Rats in the Walls, The Cats of Ulthar och The Shadow over Innsmouth, vilka alla är Lovecraft-klassiker, och såsom tillsammans ger en ganska bra sammanfattning a
Katterna i Ulthar
avH. PLovecraft
Katterna i UltharDet sägs för att i Ulthar, som ligger bortom floden Skai, får ingen döda en katt. Men innan borgerskapet inom Ulthar förbjöd dödandet av katter, bodde där enstaka gammal torpare och hans hustru som tog massiv glädje i att fånga och dräpa sina grannars katter. En dag trädde en karavan, med märkliga vandrare från syd, in på Ulthars smala kullerstensgator. På marknaden spådde de framtiden för silver samt köpte färgglada pärlor från köpmännen. Det fanns inom denna säregna karavan en liten pojke utan mor eller far, med bara en liten svart ung katt att hålla kär. Pesten hade drabbat honom hårt, men ändå lämnat denna lilla kattunge för för att lindra hans sorg. Så pojken log oftare än han grät, där han satt och lekte tillsammans med kattungen. På den tredje morgonen av vandrarnas vistelse i Ulthar kunde Menes inte hitta sin ung katt De andra gudarnaIbland när Jordens gudar grips från hemlängtan besöker de, i den tysta natten, dem lägre bergstopparna där de en gång
H P Lovecraft verkar för det mesta inte särskilt uppsluppen
Oavsett om han gullar katt
eller rullar hatt
Men någon enstaka gång skiner han upp, och ser plötsligt inte så där unspeakably, unmentionably abominable och eldritch ut längre han blir snarare lite lik Stephen Fry
Relaterade
This entry was posted on mars 25, at e m and is filed under Litteratur. You can follow any responses to this entry through the RSS feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
.