Svart vinbärssylt enligt hiram
Tisdag 8 augusti – regn. Lindens löv är vackert nytvättade, bilen ser ren ut. 16 grader, existerar sommaren redan slut? Den stora haren äter därute i grönskan. Jag bäddar om i gästrummet. samt fikar. Flyttar kaffemaskinen utom synhåll, ett dyrt felköp. Kaffet blir visserligen starkt, men inte varmt nog att tåla en skvätt mjölk… Klockan är snart tio.
Vad ska jag ha den här dagen till?
Mina frysta solskador är numera röda och fnasiga. likt de ska vara enligt informationen jag fick vid hudmottagningen. Och doktorn som per mejl fick min begäran om recept på smärtstillande plus röntgen från mitt knä, han har semester. Åter nästa vecka.
Sudoku vill inte idag, Wordle på fjärde försöket.
En Bokbörsen-bok ska levereras, men den får vänta till inom morgon. Idag har jag ingen lust att vandra utanför dörren. Läser The Innocent Mage av Karen Miller, tillräckligt tjock. En andra del i bokhyllan. De förströr mig några timmar, även om jag läst båda tidigare.
Vinden tar i därute. Nu äger jag gjort Hirams svartv
Ni känner väl Hiram? Åh ja, suckar någon lyckligt med ett gårdagens skimmer i blicken. Hiram, vem då? Säger ni andra. Låt mig berätta. Det finns några matskribenter som lockat fram särskilt stort matintresse hos många och hon existerar en. Här får ni lite historia och receptet på hennes mycket berömda svartvinbärssylt. Missa inte det! ”Hiram” var signaturen för Märit Huldt. Kokboksförfattare och Svenska dagbladets matskribent under 25 år. Uppgiften utfördes tillsammans humor, stor matkärlek och en hälsosamt slarvig inställning. Jag var ju alldeles för liten för för att själv stå vid spisen, men jag minns hennes underbara teckningar och min mamma som satt nära den prassliga morgontidningen och läste förnöjt småskrattade. Matfoto fanns inte aktuellt. Hiram illustrerade själv med pennan. Underfundiga teckningar, lite klottriga och ljuvliga. Tillhör ni dem som är inne på eller tal måste ni leta efter hennes böcker och kika. Det denna plats är en tidsspegel både i text och foto.
Var hemma hos svärfar för ett par dagar sedan på kalas. Det pratades om att det fanns en del bär i buskarna som behövde plockas. Ja, jag är inte den som är den! Rätt som det var stod vi hela familjen och stångades bland vinbärsbuskarna på jakt efter både de röda och svarta. Där fanns både en och annat, förutom själva bären, även lite brännässlor och ilskna myror som ville bitas. Vad gör man inte. Det fanns gott om röda, svarta, samt även en stor buske med mogna krusbär. Jag tror nog vi lensade alltihop! Detta var vad jag fick med mig hem. Med lite plockhjälp förstås. Den lilla var lite överallt så jag ägde fullt sjå med honom också! På vägen bostad lyckades min kära Johan ställa den stora samt alltför överfulla skötväskan på alla nyplockade härligheter.
.Hirams berömda svartvinbärssylt